5: INVANDRINGSPOLITIK, DEMOKRATI OCH DEMOKRATISKA RÄTTIGHETER

(Detta avsnitt skrevs 2015-16. Det avhandlar tiden 1991-2015. Det handlar om media och etablerade partiers beteende under denna tid. Sedan dess har delar av media och på sistone även vissa andra partier än SD  ändrat sitt beteende till ett mer ärligt sådant. Vissa saker i texten nedan är således delvis åtgärdade men vi vill ändå berätta hur det gick till under mer än 20 års tid vad gäller
demokrati i samband med invandringsfrågor.)

För de som motsätter sig den förda invandringspolitiken finns i princip två sätt att påverka: Engagera dig i/rösta på SD eller opinionsbilda på internet. På den ekonomisk-politiska skalan placerar sig SD i
mitten, vintern 2013/14 röstade de tex mot förhöjd brytpunkt för statlig skatt. SD vill inte avskaffa demokratiska val eller begränsa de demokratiska rättigheterna. Välkände samhällsvetaren
Andreas Johansson-Heinö har konstaterat att SD varken är odemokratiska eller rasistiska: "SD vill minska invandringen kraftigt men inte avskaffa den helt. De invandrare som kommer till Sverige ska assimileras. De ska lära sig språket, kulturen, tillägna sig svenska värderingar och sedvänjor. Detta är en politik som vilar på en människosyn som faktiskt är raka motsatsen till rasismens."Att SD infört nolltolerans mot rasistiska uttalanden gör det tydligt att rasister inte har i partiet att göra. SD's ambition är att minska asyl- och anhöriginvandringen med 90 % vilket vad gäller beviljade asyler skulle innebära att Sverige hamnar betydligt närmare EU-genomsnittet för beviljade asyler per capita än nuvarande politik. SD är således INTE rasistiskt, INTE odemokratiskt och INTE extremt. Det är den
nuvarande invandringspolitiken som är extrem och det är alla andra riksdagspartier utom
SD som är extrema när det handlar om invandringspolitiken.

https://sverigedemokraterna.se/var-politik/,
https://andreasjohanssonheino.blogspot.se/2011/06/darfor-anser-jag-inte-att-sd-ar-ett.html

FN's allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 19 lyder: "Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta
emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser."År 1997 tillkallade regeringen "Demokratiutredningen". Där står: "Fri åsiktsbildning är en oumbärlig förutsättning för demokrati. Alla ska ha möjligheter att komma till tals. Hinder ska inte finnas för enskilda att kunna ta del av vad andra har torgfört. Idealet om politisk jämlikhet ställer inte bara krav på allmän och lika rösträtt. Det reser också anspråk på en politik där alla medborgare ges möjlighet att aktivt bilda opinion. Att säkerställa utrymme för kritik och protest även när sådana
yttringar är obekväma är en angelägen politisk uppgift
. Ett sådant klimat kan påverkas av lagar och politiskt beslutsfattande. Till stor del avgörs dock utrymmet för de inlägg i samhällsdebatten som kräver civilkurage av de attityder och hållningar som medborgare gemensamt bidrar till att hålla levande eller förkväva. De som är folkvalda eller innehar chefspositioner har ett särskilt ansvar i detta sammanhang.

https://www.manskligarattigheter.se/sv/vem-gor-vad/forenta-nationerna/fn-s-allmanna-forklaring,
https://www.regeringen.se/sb/d/3808/a/22272,
https://www.regeringen.se/contentassets/69008696fa114a81837274bbf623793b/en-uthallig-demokrati---politik-for-folkstyrelse-pa-2000-talet

Professorn och valforskaren Henrik Oscarsson sade i SVT Forum Maj 2013 att "Mediernas dagordning ärväldigt inflytelserik på vad vanliga människor går och funderar på. När vi får frågan vilka de viktigaste samhällsproblemen är, tankar vi ned saker som vi just har läst eller hört från varandra
men ffa från media.
Man kan visa väldigt tydligt att väljarnas dagordning följer väldigt tydligt mediernas dagordning". På journalistförbundets hemsida står att läsa som första punkt under publicitetsregler: "Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling."

https://www.sjf.se/yrkesfragor/yrkesetik/spelregler-for-press-radio-och-tv/publicitetsregler

Den extremt liberala invandringspolitiken har orsakat en av de största samhällsförändringarna i Sverige någonsin. Få eller inga politiska beslut har så avgörande betydelse som beslut rörande
invandringspolitiken, som därför borde vara den mest diskuterade politiska frågan. Trots det har de effekter invandringspolitiken haft på samhället aldrig någonsin blivit ordentligt kritiskt granskat av någon större mediaaktör. Större delen av det som skrivits i tidigare kapitel i denna bok förblir okända för den stora massan. Med några få undantag undanhåller media allmänheten fakta om bla hur invandringspolitiken i Sverige förhåller sig jämfört med andra länder, utanförskapslinjens effekter på
ekonomi och brottslighet, vad som står i Koranen etc. Allra tydligast visas detta vad gäller SCB's stora sammanfattande integrationsrapport "Integration - en beskrivning av läget i Sverige" från 2013.Det är väldigt få många svenskar vet om denna och vad som står i den eftersom media nästan inte har
rapporterats någonting om denna, när den istället borde varit huvudnyhet. Valrörelsen 2014 handlade i vanlig och naturlig ordning till stor del om jobben. Alliansen upprepade att skapat fler jobb. De
rödgröna poängterade visserligen ibland att enda orsaken till detta är att befolkningen ökat samt att andelen som jobbar inte har ökat och att det just är andelen som jobbar och deras inkomst som välstånd bygger på, inte antalet som arbetar. Men de rödgröna berättade inte varför sysselsättningsgraden knappast har ökat, och varför "arbetslinjen" har misslyckats, eftersom de själva driver samma invandringspolitik. Den viktigaste faktorn i den viktigaste frågan förtegs i största möjliga mån. Tino Sanandaji har sagt att när det handlar om flykting/invandringspolitiken: "I princip varje detalj så ägnar sig politiker, media, public service åt verklighetsförfalskning. Nästan ingenting de säger är korrekt !", Han förklarar anledningen till detta med att: "Vi har ett debattklimat där lögn och försköningar belönas socialt, akademiskt och karriärsmässigt. Då kommer människor göra det när det gynnar dem själva...Om journalisterna inte granskar varandra kan de ljuga hur mycket de vill, vilket de gör"

minut 18, 1:09: https://avpixlat.info/2015/10/20/forelasning-med-tino-sanandaji

Medias mörkläggning har flera orsaker. En del journalister verkar helt enkelt inte klara av att tolka forskningsresultat hur tydliga de än är, en del tror att om man upplyser om negativa effekter av invandring så leder det till ökad rasism, men den viktigaste orsaken är nog att de vet att fakta
skulle bekräfta att det som de själva kallar fördomar och lögner inte är något annat än sanningar. När media rapporterar om invandring är det därför knappast någon kritisk granskning av hur den extremt liberala politiken påverkat det svenska samhället som man sätter främst. Media behandlar ofta invandringen på individnivå, enskilda individer som konkretiseras och sentimentaliseras. Det är otvivelaktigt så att det är synd om många asylsökande som kommer från svåra eller
fruktansvärda förhållanden. Detta beskriver media oupphörligt och det vädjar implicit till folkets godkännande av en liberal invandringspolitik. Men exempelvis problematiseras nästan aldrig det
faktum att de flesta asylsökande som kommer till Sverige passerat ett stort antal europeiska länder där de valt att inte söka asyl, att kostnaden för de asylsökande som kommer till Sverige delvis
finansieras med lägre bistånd, eller att de pengar det kostar att ta emot asylsökande kanske hade gjort mer nytta i konfliktområdet. De gånger man rapporterar om påverkan på samhällsnivå får ofta
invandringsförespråkare oemotsagda komma med påståenden om invandringens påverkan på landet som går rakt emot den forskning som finns i ämnet. När det gäller rapportering om invandring och invandringspolitik sysslar svensk massmedia INTE med "korrekt och allsidig nyhetsrapportering" utan den direkta motsatsen: mörkläggning, urvalsförfalskning och ibland rena lögner. Media ser som sin kanske främsta uppgift att dölja sanningen om invandringen och dess konsekvenser för det svenska samhället. Därmed har de lyckats manipulera stora delar av befolkningen. Ty det är lättare att tro på en lögn man hört tusen gånger än att tro på fakta man aldrig tidigare hört.
När det brann i Husby skrev den kanadensiska journalisten Margaret Wente att svenska journalister inte klarar av eller vågar beskriva ens de uppenbaraste orsakssamband: "There is an obvious explanation for the recent unrest - but in Sweden, it's almost impossible to discuss", "Something has gone very wrong in Sweden. Yet frank discussions of the country's immigration problems are virtually taboo. Anyone who brings them up is likely to be labelled as a xenophobic racist."

https://www.theglobeandmail.com/globe-debate/swedens-immigration-consensus-is-in-peril/article12292515/

Det går att ge hur många exempel som helst på medias mörkläggning: Våren 2013 släppte professor i etnologi Karl-Olov Arnstberg samt Gunnar Sandelin boken "Invandring och mörkläggning: En saklig rapport från en förryckt tid". Med hjälp av en imponerande mängd data, såväl kvantitativa i form av statistik som kvalitativa i form av uttalanden från politiker, mediefolk och forskare, tecknar
författarna en mycket negativ bild av invandringspolitiken. Den togs emot av media med kompakt tystnad utom av Aftonbladet som 130504 lät Samuel Edquist "recensera" boken. I stället för en bild på
författarna eller bokomslaget illustrerades texten av ett gäng högerextremister med svarta fanor. Någon egentlig recension av boken i form av analyserande nedslag i innehållet, resonemang om de
konkreta frågor som tas upp i boken osv finns inte utan recensionen är skarpt kritisk med en påtaglig brist på sakargument. Edquist alster är ett utmärkt exempel på när den ologiska, trångsynta,
motsägelsefulla mångkulturalismen slår ut i full blom. Edquist raljerar först över att författarna för fram ståndpunkten att det handlar om mörkläggning av undantryckta sanningar som "man inte får prata om". Bara några rader längre ned så framför så Edquist just den synpunkten att någon debatt i dessa frågor, invandringens konsekvenser, över huvudtaget inte bör föras!!! Att Edquist därmed ger författarna rätt angående den omfattande mörkläggningen som han nyss raljerat över har han inte förstånd nog att inse, trots att det bara är 19 rader mellan de olika meningarna (!) Då författarna ville ha mer uppmärksamhet för boken betalade man i december 2013 för en annons i DN med åtta
faktaexempel om invandringen och invandringspolitiken som hämtats ur offentlig statistik. Då visades tydligt det närmast ogränsbara svek som många svenska journalister gör i sin yrkesgärning. De
fakta som presenterades i annonsen för boken, är sådana fakta som svenska journalister haft en skyldighet att förmedla för folket. Det har man dock inte gjort. Men inte nog med det. Stora delar av
journalistkåren tyckte att det var förskräckligt att DN tog in en annons för en bok där dessa fakta presenteras !! Drevet på sociala medier satte genast fart med anklagelser om rasism och hat mot både DN och författarna. Att boken är späckad med rena fakta, sådana som inte går att vifta bort med känsloargument och floskler brydde sig dessa debattörer inte om, ty ingen kritik mot den extremliberala invandringspolitiken är godkänd i många journalisters ögon, allt sådan klassas som rasism eller hat. Journalisten och debattören Helle Klein kallade det en "rasistannons", och uppmanade tidningen att be om ursäkt. Journalisten Alexandra Pascalidou menade att det var en annons "i den rasistiska propagandans tjänst". Detta gör det hela mycket tydligt: Stora delar av media önskar censur av allt som har med kritik av den förda invandringspolitiken att göra. Inte konstigt att bokens titel innehåller ordet "mörkläggning". När till och med rena fakta beskrivs som "rasism", då har det onekligen gått långt. Och när man fullständigt tar heder och ära av de som har modet att presentera officiella fakta om invandringen, så är det inte underligt att många väljer att lufta kritiska synpunkter anonymt på nätet istället.  

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article16716788.ab,
https://avpixlat.info/2013/12/08/pk-hysteri-efter-bokannons/
https://www.dn.se/nyheter/sverige/annons-i-dn-vacker-debatt

Oerhört talande är även hur media agerade efter att SD Dec -14 valde att rösta på alliansens budgetproposition. På den välbevakade presskonferensen valde SD att presentera en del fakta om varför man vill begränsa invandringen, innan man avslöjade hur man skulle rösta. Man
presenterade siffror bla på volymen av invandringen, kostnader, kriminalitet, utanförskapsområden. En fungerande mediakår borde naturligtvis reagerat kraftigt på dessa uppgifter, kontrollera dem,
och sedan slå upp dem stort och förklara varför man ej publicerat dem tillräckligt tidigare. Men så jobbar ej svensk media. De fakta som SD presenterade fördes i mycket liten omfattning vidare av
media. Viss media ansträngde sig däremot till det yttersta för att bibehålla bilden av att det istället är SD som ljuger om invandringen. "Medievärlden" är branschtidning för media. De skrev artikeln "SD:s lögner - och svaren alla journalister bör ha koll på" som skulle ge journalister underlag för att bemöta Sverigedemokraternas "lögner". Denna baserades i sin tur på en granskning i ETC av bla Johan Ehrenberg, ETCs grundare och en av Sveriges mest kända vänsterintellektuella. Artikeln hävdade att SD ljög om nästan allting: om invandringens omfattning, dess kostnader, invandrarnas brottslighet och svenskarnas åsikter om invandringspolitiken. Men i dagens informationssamhälle tar det bara några minuter att kontrollera SD's och medievärldens påståenden och konstatera att det enda fel SD gjorde var att man hade fel på ett årtal och att man var otydlig med att siffror på volymen av invandringen var siffror på uppehållstillstånd och inte på folkbokförda. Övriga siffror var korrekta. Mediavärlden
däremot hade fel på i princip allting. I vanlig ordning föll det på Tino Sanandaji att avslöja medias närmast ofattbara inkompetens då han konstaterade: "Mediavärlden och ETC lyckas inte få en
siffra rätt." Men detta nådde bara den intresserade minoritet som följer invandringsdebatten på nätet. Nationalekonomen Gabriel Sahlgren skrev på sin blogg:" Vem som helst som sysslar med
något som ens liknar forskning vet att tillgång till fakta är grunden för alla vettiga analyser; har man inte korrekt data är analysen i sig helt meningslös, i varje fall gällande den fråga
man är intresserad av. Tyvärr verkar inte svenska journalister alltid hålla med. Och, visst, ett bekvämare alternativ är ju förstås att skapa sina egna fakta - och hoppas att man inte blir
upptäckt."
och "Tyvärr är allt detta symptomatiskt för den svenska invandringsdebattens intellektuella haveri som vi åskådare har tvingats utstå i åratal" Istället för att vidarebefordra fakta
om invandringen och dess konsekvenser vill medias branschtidning fortsätta sprida lögnen om att det är SD som ljuger, när sanningen är att SD är det enda parti som talar sanning om invandringens konsekvenser.......

https://sdkuriren.se/folj-presskonferensen-om-sds-stallningstagande-i-budgetomrostningen/,
https://tino.us/2014/12/etc-och-mediavarlden-granskar-logner/,
https://www.medievarlden.se/sds-logner-svaren-alla-journalister-bor-ha-koll-pa,
https://www.etc.se/ledare/sd-spred-rasistiska-logner-i-svt,
https://tino.us/2014/12/forskare-ger-mig-ratt-aven-den-har-gangen/

Etablissemanget försökte länge, och försöker delvis fortfarande, påskina invandringens lönsamhet trots att SAMTLIGA akademiska och statliga rapporter av invandringen från mitten av 90-talet visat motsatsen. Ofta hänvisar de istället till olika "tankesmedjor" vilka genomför politiskt beställningsjobb, inte trovärdiga forskningsrapporter. Dessa tankesmedjor kringgår den akademiska processen som skulle fångat de grova fel som de alltid innehåller. För som alltid när man försöker bevisa något som inte är sant krävs det alltid olika trick för att få fram önskade resultat. Den enklaste granskning avslöjar dessa beställningsjobb som fullständigt värdelösa men journalisterna vidarebefodrar ofta
okritiskt och gladeligen tankesmedjornas slutsatser eftersom de gillar resultaten. I många fall faller det på en enda man, Tino Sanandaji, att avslöja dessa falsarier, övriga håller tyst. Här kan tex nämnas rapporten från Arenagruppen, en tankesmedja på vänsterkanten som finansieras av LO, i juli -15. Det säger sig självt att ekonomer använder riktig statistik på skatteintäkter och utgifter när det går. Men Arenarapporten använder inte riktiga data på hur mycket skatt invandrare och andra betalar in, trots att det finns tillgängligt från SCB. I stället har Arena utvecklat en "modell" och "antar" vad invandrares skatteintäkter är. Arenarapporten fuskar sig på detta sätt fram till vinst genom att utgå från sina egna påhittade siffror över intäkter trots att vi redan har facit i form av heltäckande statistik från SCB eller
Skatteverket. Dessa rapporter som författarna själva troligen vet är rent nonsens riktar sig till sympatiskt inställda journalister som (helt oväntad) inte ställer några kritiska frågor.

https://empiricaleconomist.com/2014/12/12/trixande-och-fixande-av-pravdajournalister-i-invandringsdebatten/,
https://tino.us/2015/07/arenarapporten-varfor-anvanda-riktig-statistik-pa-skatteintakter-nar-vi-kan-anta-fram-vinst/,

Men erkännanden om omfattande systematiska långvariga lögner kommer nu så småningom  krypande. Media oftast försöker framställa invandringskritiker som "onda", medan politiker och debattörer med en positiv inställning till hög asylinvandring beskrivs som "goda". Detta är utgångspunkten för praktiskt taget all bevakning av dessa frågor. På så sätt kommer nästan alla medias försök att skildra invandringsdebatten att bygga på en förutsägbar dramaturgi, där förment goda ställs mot förment onda. Mars -16 skrev Widar Andersson på Folkbladet att "Mediernas
schablonmässiga indelning av snälla och dumma är så självklar för många journalister att de inte ens förstår kritiken utan viftar bort den som SD-gnäll. Det maktgranskande underifrånperspektivet styr stereotypt vinkeln.", "Allt som de 'dumma' säger tillrättaläggs av experter av olika slag. Det som de "snälla" säger problematiseras eller tillrättaläggs inte alls. Jan -16 skrev Sakine Madon på
Expressen att flera journalister för henne med krav på källskydd vittnat om hur artiklar anpassas för
att inte gynna SD: "Det är som att hela medie-Sverige vet vad som pågår. Men utåt vill få yttra sig, och förnekelsens kraft är stark på vissa redaktioner." syftande på den sedvankliga twitter-mob bestående av namnkunniga journalister, företrädesvis på vänsterkanten som iscensatte ett drev i syfte att skrämma Madon till tystnad och ta heder och ära av henne samt ytterst därmed hindra en debatt i ämnet.

https://www.folkbladet.se/blogg/widardirekt/vinkeln-som-dn-inte-vill-se/?blog=2518025&entry=9137267,
https://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/madon-journalister-ska-inte-bli-aktivister/,
https://avpixlat.info/2016/01/23/drevet-mot-sakine-madon-efter-avslojanden-om-medias-morklaggningar/,

Jan Tullberg skrev att "hela argumentationen för invandring bygger på logiken att motståndarna etiketteras med lämpliga demonord varpå ordens emotionella makt medför en misskreditering av de åsikter och de personer som angrips. En rad ord med diffust sakligt innehåll, men med hög emotionell laddning, som rasism, främlingsfientlighet och  islamofobi, används som effektiva okvädningsord. Varje person har goda skäl att agera så att han undviker att drabbas av sådana nedsättande epitet." Marcus Birro som arbetade som krönikör på Expressen fick sparken efter att han haft fräckheten att påtala att
majoriteten av terroristerna är muslimer. Han skrev senare om svenska journalister: "De gör allt i grupp. De är som förprogrammerade zombies som går dit alla andra går. De hatar och älskar i grupp. De tycker som alla andra. De föraktar som kollegorna föraktar. De som borde vara demokratins garanter och förkämpar har blivit en helt egen liten elit som är livrädd för det de svor att avslöja och beskriva; nämligen sanningen. Det finns undantag, men de är extremt få och på kvällstidningarna nästan inga alls.Jag blev intervjuad av en norsk tidning för en tid sedan. Han sade något intressant. "Om du fått sparken från en norsk tidning hade de andra stått i kö för att anställa dig, är det
inte så här i Sverige"? Jag tittade på honom och log. Nej, inte riktigt va? Sedan jag fick sparken från EN redaktion har jag i förlängningen fått sparken från ALLA redaktioner. I stort sett ingen tidning alls vill ta i mig, eller (vilket är värre) det jag skriver. Det spelar ingen roll att jag skriver bättre än någonsin.
Det spelar ingen roll att det finns läsare till det jag skriver. Jag utgör ett alldeles för stort hot för dem."

I George Orwells kända framtidsdystopi "1984" använder makthavarna, "partiet", så kallat "nyspråk" för att genom språket uppnå en absolut makt över folket. Den mångkulturalistiska argumentationen använder sig i hög grad av "nyspråk". Genom semantisk manipulation har man ändrat innebörden av ord så att de betyder något annat än tidigare. Språket blir ett verktyg för lögnen och förtrycket. SD brännmärks regelmässigt av media i olika negativa ordalag. Genom denna stigmatisering försöker man undvika att debattera sakfrågorna och resultaten av sin egen misslyckade politik. SD anklagas tex för att vara odemokratiska. Men ingen uppslagsbok nämner att demokrati har någonting att göra med hur man ställer sig till mångkultur och invandring. SD' kallas extrema när det i själva verket är alla
övriga svenska riksdagspartier som är extrema. Det som svensk massmedia mer än något annat har lyckats med är att genom semantisk manipulation likställa kritik mot invandringspolitiken med
kritik av invandrare.
All kritik mot invandringspolitiken, oavsett hur den framförs och med vilka argument, anses enligt nyspråket vara rasism eller åtminstone främlingsfientlighet. I debatten i riksdagen efter förortsupploppen våren -13 sade Jimmy Åkesson i ett replikskifte som varade mindre än fem minuter vid 3 tillfällen att han inte skyllde upploppen på invandrarna utan på
Fredrik Reinfeldts extrema invandringspolitik. Trots det upprepade Fredrik Reinfeldt lika många gånger att SD skyller allt på invandrarna!

https://www.lasningen.se/
https://detgodasamhallet.com/2015/08/25/gastskribent-marcus-birro-framtiden-ar-har/#more-2072,
  https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyspr%C3%A5k,
https://www.youtube.com/watch?v=27yeoAt2XrU

Mångkulturalisterna använder ofta uttryck såsom "värdegrund" eller "allas lika värde", vilket blivit delar av en mångkulturalistisk nonsens-vokabulär. Vad man egentligen menar med dessa uttryck
förklarar man aldrig. Betyder exempelvis "värdegrund" och "allas lika värde" att just Sverige skall ta emot mycket fler asylsökande jämfört med nästan alla övriga länder i Europa oavsett vilka konsekvenser det får för samhället ? Betyder inte det i så fall att stora delar av Europa inte delar vår "värdegrund" ? Det lämnar man aldrig svar på, för man kan inte. Om "allas lika värde" betyder att alla som är fattiga eller är flyktingar skall få permanent uppehållstillstånd finns ingen som helst
anledning att begränsa detta till de som lyckas ta sig till Sverige. Det skulle faktiskt i ännu högre grad gälla de som finns kvar i respektive hemländer och som ej har råd eller möjlighet att fly genom hela Europa till just Sverige. De flyktingar som blir kvar i konfliktområdet anser nog att nuvarande ordning är raka motsatsen till "allas lika värde".

Björn Häger undersökte massmedias hantering av SD i boken "Problempartiet". Slutsatsen var att journalisterna anser att SD är ett främlingsfientligt parti vars framgångar är att beklaga, och att medierna kan anklagas för att vara partiska och orättvisa i bevakningen av SD genom att hålla
tillbaka dem, granska dem hårdare, eller lyfta fram kritiker som delar journalisternas uppfattning. Då boken debatterades i Almedalen 2013 framkom att SD särbehandlas på flera olika sätt: många
tidningar tar inte in SD:s annonser, SD har svårare att ta sig in på debattsidorna, åtstramningen av kommentarsfälten har ofta udden riktad mot SD:s sympatisörer, man överbevakar konflikter och företrädare som beter sig konstigt och underbevakar genom att både media och andra partier håller SD och SD:s frågor utanför. Åtskilliga gånger har man i SVT debatterat om SD, utan representanter från SD, och åtskilliga gånger har "experter" uttalat sig om SD utan att SD fått bemöta detta.
När problem som helt klart är invandringsrelaterade diskuteras i TV, såsom mordvågen i Malmö vintern 11/12 eller förortsupploppen 2013 som startade i Husby, gör man det många gånger helt utan representanter från det parti som förutsade dessa problem för 20 år sedan. Talande för medias hållning till SD är då Anna Dahlberg politisk redaktör på Expressen i SVT's Aktuellt i november 2012 sade "Man är naturligtvis oerhört rädd för att någonting man skriver skall på något sätt kunna gynna Sverigedemokraterna". Talande är också då Aftonbladets kritiserade SD för att vara toppstyrt. Som bevis på det angavs bla de uteslutningar som skett ur partiet. Flera av dessa uteslutningar beror på att personerna haft mer radikala åsikter än de som SD står för, just sådana som media ofta anklagar SD för att ha. Men när dessa utesluts är det alltså inte heller bra. Det är uppenbart att det inte spelar någon roll vad SD gör, i medias ögon kommer de alltid att göra fel. Inför valet 2010 formligen frossade kvällspressen i anti-SD-artiklar. Man publicerade bla artiklar som påstod att SD's skuggbudget var felaktig, SD's ekonomiska talman fick naturligtvis inte yttra sig i reportaget. Man rapporterade visserligen om de mötesstörningar som drabbade SD men oroades samtidigt av att störningarna förstärker bilden av SD som martyrer och att SD skulle kunna tjäna på detta ! Expressen bjöd in alla riksdagspartier och FI och piratpartiet att tala vid sin valstuga vid Sergels Torg, men man uteslöt SD. Till råga på allt hade man mage att kalla sin valstuga för sitt "demokratihus"(sic!). På valdagen på expressens framsida såg man en hopknycklad valsedel för SD som låg i rännstenen tillsammans med en cigarettfimp. Texten löd "Nej ! Idag röstar vi för Sverige mot främlingsfientligheten" Expressens Anna Dahlberg skrev att "invandring är en livlina och inte ett problem" samt att "invandringen är en välsignelse för Sverige". Inga negativa effekter av invandringen verkade Dahlberg kunna ana. Hon avslutade krönikan med "Rösta nej till hatet idag!" Här måste dock tilläggas att Anna Dahlberg numera är en av de ytterst få svenska journalister som börjat göra nyanserade analyser av konsekvenserna av Sveriges invandringspolitik. (För detta förtjänar hon beröm, snarare än att hånas för tidigare villfarelser. Det krävs mod att göra det hon nu gör.)

https://www.medievarlden.se/blogg/axel-anden/2012/07/far-sd-en-rattvis-behandling-i-media#nyhetsbrev,
https://www.aftonbladet.se/nyheter/article15773550.ab, https://www.aftonbladet.se/nyheter/article18607355.ab,
https://www.expressen.se/nyheter/val-2010/sd-raknar-fel---pa-59-miljarder/,
https://www.sydsvenskan.se/opinion/signerat/mats-skogkar/ett-hot-mot-demokratin,
https://bloggar.expressen.se/thomasmattsson/2010/08/darfor_far_inte_sd_komma_till_expressens_valstuga/,
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/rosta-nej-till-hatet/,

I Danmark kritiserades den svenska valrörelsen 2010. Danmarks två regeringspartier ansåg att
yttrandefriheten är i fara i Sverige. Venstres talesman i utrikesfrågor, Michael Aastrup Jensen, sade "Jag kommer att ta upp en diskussion med Europarådets medlemsländer om vi bör ställa
Sverige under en eller annan form av övervakning så att vi säkrar demokrati i framtiden
". Talesmannen för De Konservative i utrikesfrågor, Naser Khader, kallade Sverige för ett u-land när
det gäller yttrandefrihet och partiledaren för Dansk Folkepart sade att "Förhållandena är mer groteska i Sverige än i Östeuropa".

https://hd.se/skane/2010/08/31/dansk-kritik-valcensur-i-sverige ,

Media har även genom kombinationen lögner/urvalsförfalskning/mörkläggning av fakta samt
stigmatisering och ensidig negativ beskrivning av invandringskritiker släppt lös en fullständig oacceptabel behandling av politiska partier och av människor på grund av sina politiska åsikter. Att
SD's möten störs av motdemonstranter var länge snarare regel än undantag. Nu har problemet visserligen uppmärksammats men under lång tid bekymrade detta inte politiker från etablerade partier nämnvärt som tvärtom ibland uppmuntrat och tom deltagit i detta ! Runt om i landets fackförbud utsätts Sverigedemokrater för trakasserier för sina åsikter. Vissa fackförbund tom utesluter SD-sympatisörer och fråntar dem den fackliga tryggheten ! Då den kristne irakiern Nader Helawi i Södertälje uppmanades att antingen gå ur SD eller gå ur fackförbundet Kommunal sade han: "Det kändes som att fortfarande bo kvar i Irak och bli utsatt för förtryck". Anders Sannerstedt statsvetare kommenterade att det faktum att ett fackförbund lägger sig i sina medlemmars politiska engagemang är helt felaktigt och inte acceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

https://www.svd.se/nyheter/inrikes/sd-flera-fack-smatt-korrumperade_5419089.svd ,
https://lt.se/nyheter/1.813569-fackets-krav-lamna-sd-eller-lamna-facket ,

Dagen innan valet 2010 skrev Expressen i en ledare att Jimmy Åkesson är en farlig man. Man skrev att SD drivs av hat "De hatar invandrare när de inte jobbar, de hatar invandrare när de jobbar. De hatar." När media oupphörligt beskriver Sverigedemokrater i negativa ordalag och påstår att de hatar invandrare och drivs av hat, så driver de faktiskt själva upp en hatstämning, mot SD. Extremvänstergrupper fråntar SD dess demokratiska rättigheter när man stör deras möten och även ibland hotar och misshandlar dem. Det är i själva verket de partier och personer som pratar högst om att SD står för ett "vi och dom"-tänkande som mer än någon annan bygger upp ett "vi och
dom" i det svenska samhället där de som är aktiva eller röstar på SD görs till "dom". För den yttersta konsekvensen av hat är att man är beredd att ta till våld mot dem man hatar, och vilket parti som är mest utsatta för våld och hot råder det ingen som helst tvekan om. I rapporterna "Politikernas trygghetsundersökning" av BRÅ, tillfrågas politiker om deras oro och utsatthet för hot,
våld och trakasserier. BRÅ skrev: "Precis som människor i allmänhet utsätts för brott, drabbas naturligtvis även politiker. Men, när någon utsätts på grund av sitt politiska uppdrag innebär det inte enbart lidande för dem som utsätts, utan även i förlängningen ett hot mot demokratin." 2012 hade överlägset högst andel Sverigedemokrater blivit utsatta, 43 %, jämfört med förtroendevalda från andra partier. Ännu större skillnad var det när det gällde hur många som uppgav att de utsatts för våld,
skadegörelse eller stöld, 17% av de förtroendevalda Sverigedemokraterna jämfört med 1-4 % bland förtroendevalda från andra partier. Det är uppenbart att den som vågar framföra kritik mot den extremliberala invandringspolitiken riskerar att råka illa ut.

https://www.expressen.se/ledare/en-farlig-man/, https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=2760051,
https://www.bra.se/bra/brott-mot-politiker/ptu.html

Strax innan valet 2010, kommenterade statsminister Reinfeldt upp ett fall av misstänkt våld mot SD i ett tal men var minst sagt överslätande: "Jag tar avstånd från alla former av våld och hot. Men jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i
grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer."
Statsministern lade uppenbarligen ingen större vikt vid det som demokratiutredningen kom fram till, nämligen "att säkerställa utrymme för kritik och protest även när sådana yttringar är obekväma är en angelägen politisk uppgift och att detta till stor del avgörs av de folkvaldas attityder och hållningar". Syrianen Issa Issa var SD-aktiv och kandiderade till fullmäktige i Göteborg. Tiotalet dagar efter Reinfeldts tal misshandlades han grovt pga sitt engagemang i SD med 18 knivhugg, sparkar och slag. "De högg mig om och om igen. Sparkade mig och stack kniven i min rygg. Slog en flaska mot mitt huvud. Jag tror de var 30 stycken". Vi hörde ingen massiv självrannsakan från svenska journalister eller från statsministern. Issa var ju trots allt bara en Sverigedemokrat. Expressen skrev dagen efter valet och SD's intåg i riksdagen att "toleransens fana har halats och mörkerkrafterna har till sist tagit även den svenska demokratin som gisslan". Några timmar senare knivhöggs ännu en man i Stockholm för att angriparna, denna gång av misstag, trodde han var Sverigedemokrat......

https://www.expressen.se/kvp/reinfeldt-om-sd-attacken-de-ska-inte-bli-forvanade/ ,
https://www.expressen.se/kvp/sd-politiker-misstanks-inte-langre-for-falsklarm ,
https://www.expressen.se/kvp/nu-lamnar-sd-politikern-malmo-efter-attacken/ ,
https://www.expressen.se/gt/knivattackerad---nu-lamnar-han-politiken/ ,
https://www.svd.se/nyheter/stockholm/man-knivskuren-pa-sodermalm_5368379.svd

Då invandringskritiker förhindras utrymme i traditionell media har därför internet blivit deras största kanal. Internet har nämligen gjort att det finns alternativ till etablerad media för den som vill och orkar aktivt söka information. Utan internet skulle aldrig upplysningen om invandringspolitikens effekter nu så sakteliga börja nå folket. Detta upplever naturligtvis traditionell media som ett hot. Att vissa sajter som avpixlat.info publicerar fakta som etablerad media inte vill att folket skall få reda på, och att
sajten blivit så pass populär kan traditionell media naturligtvis inte acceptera. Därför försöker man på alla sätt misstänkliggöra sajten så att folket inte får förtroende för det som står där. Detta gör man genom att kalla den för "hatsajt" och genom att ta enstaka exempel som finns på olämplig text som
gått över gränsen. Dessa negativa exempel är sällan något av sajtens redaktionella text utan oftast några av de tusentals kommentarer som skrivs dagligen. Genom att exemplifiera med dessa så
tycker man att det är berättigat att karakterisera hela sajten som en "hatsajt". Stora delar av svensk media accepterar nämligen ingen kritik mot den extremliberala invandringspolitiken, hur den än
framförs. Sanandaji skrev: "Journalister saknar auktoritet att avgöra forskningsläget till att börja med. Men det är värre än så. Kåren har på senare år satt i system att ljuga om invandring och försvara sina lögner med näthat mot dem som för fram fakta."

Men media attackerar inte bara dessa sajter, utan även människor som uppger att de läser dem trots att de inte delar sajternas åsikter. Den f.d. moderatledaren Ulf Adelsohn och hans fru, den tidigare
kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, fick en mängd påhopp efter att de i DN erkände att de ibland besöker Avpixlat; detta trots att de påtalade att de inte delar Avpixlats invandrings- och islamkritiska hållning. Som svar skrev Adelsohn:"vi har fått många hundratals sympatiyttringar....Flera av de som stött oss vågar inte träda fram av risk för repressalier. Och det är alldeles uppenbart att sådana utsätts man för. Sådan är debatten i vårt land. Så är det med yttrandefriheten. Och de som ryar högst om odemokratiska krafter är de som själva är de främsta att vilja tysta och censurera". Enligt svensk media får man inte ens läsa alternativmedia med annan åsikt än deras egen i invandringsfrågan. Gör man det stigmatiseras och hårdkritiseras man omedelbart ! .

https://tino.us/2015/06/journalister-avgor-inte-forskningslaget /,https://avpixlat.info/2016/03/24/ulf-adelsohn-vittnar-om-asiktskorridoren-och-radslan-for-att-tala-oppet/#more-172814   

Ännu värre går det om en offentlig person har fräckheten att uttala stöd för SD som nu är ett av de 3 största partierna. Den hittills ende kändisen som gjort det är musikern Christer Sandelin som genast blev attackerad av massor av andra kändisar som från sina villor och dyra bostadsrätter långt ifrån problemen hyllade utanförskapslinjen och massinvandring. Sandelin kommer efter detta aldrig komma på tal att bli inbjuden till "Stjärnorna på slottet". Den som uttalar sig positivt för SD är brännmärkt
för alltid. Så står det till med demokratin i Sverige. Däremot får journalisterna själva ostraffat säga vad som helst om övriga medborgare utan att det drabbar dem menligt i deras karriärer. Aftonbladets Martin Aagård kallade Richard Herrey för "din gamle rasist" på Twitter men April -16 friades Aftonbladet för förtal och Herrey fick därmed stå för rättegångskostnaden på 154.000 kr. Herrey sade "I det här fallet har tingsrätten bagatelliserat att en journalist väljer att bräka ur sig kränkningar om mig och min person. Det här är något som påverkar mig, mitt leverne och mitt varumärke.". Aftonbladet som är pigga att kalla åsiktsuttryck de inte gillar för "hat" valde inte att instruera Aagård att be om ursäkt. I stället bestred man stämningen om förtal och backar upp detta näthatsbeteende i domstol. I medias ögon är det bara andra, inte de själva som kan "hata". Journalister själva kan påstå vad som helst om andra människor utan att riskera att det betraktas som "hat".

https://www.svd.se/kritikstorm-mot-christer-sandelin, https://www.friatider.se/aftonbladet-frias-f-r-n,
https://www.gp.se/n%C3%B6je/aftonbladet-frias-i-f%C3%B6rtalsstrid-med-richard-herrey-1.196448 ,
https://avpixlat.info/2016/04/22/aftonbladets-nathat-mot-richard-herrey-frias-i-domstol/ ,

Vid seminariet om massmedias hantering av SD i Almedalen sades att för den journalist som vill påverka samhället till det bättre kan samhällets utveckling i vissa fall väga tyngre än läsarnas informationsbehov. Björn Häger nämnde bland annat Skånskans chefredaktör Jan A Johansson som ibland avstått publiceringar för att de "skulle göra stor skada för samhällsutvecklingen". Detta visar på en närmast ofattbar självgodhet hos delar av media när de tror sig veta vilka fakta som samhällsutvecklingen mår bra av att undanhålla folket. Det är media som genom urvalsförfalskning, mörkläggning och lögner ominvandringens konsekvenser sett till att större delen av befolkningen inte har klart för sig vilka konsekvenser invandringspolitiken fått. Samtidigt har man infört något som kan
liknas ett moraliskt förbud mot att kritisera den extremt liberala invandringspolitiken genom en oavbruten kampanj mot det enda politiska alternativ som finns för de som vill begränsa
invandringen, samt mot webbaserad media som publicerar fakta om invandringen som etablerad media inte vill att befolkningen skall få ta del av.Svensk media har lyckats lura en stor del av befolkningen att tro att invandringen är bra för Sverige. Av de som ej lurats i det, har man lyckats lura en stor del till att tro att SD är ett rasistiskt/odemokratiskt/extremt eller farligt parti och lyckats med bedriften att få människor med exakt de åsikter som SD har, att tycka illa om SD. Om
alla fakta kring invandringen fanns tillgängliga för alla, om invandringskritiska partier och röster tilläts plats i debatten på lika villkor som de som är invandringspositiva hade debatten låtit annorlunda. Då är det är oklart om bibehållandet av den extrema invandringspolitiken varit möjlig, och om som nu den
överväldigande majoriteten av svenska folket skulle rösta på partier som vill fortsätta med, eller ytterligare liberalisera den extremt liberala invandringspolitiken trots de negativa konsekvenser det medfört på samhället. Kanske är det därför i själva verket svensk media som är de som
verkligen orsakat
"stor skada på samhällsutvecklingen". Utom allt tvivel har de i alla fall
medverkat till stora försämringar vad gäller yttrandefrihet och demokratiska rättigheter.
Lars Nord, professor i media och kommunikationsvetenskap, har konstaterat att SD konsekvent blivit negativt särbehandlade av svenska medier och han bedömde detta som så allvarligt att han kallade det ett "förräderi mot demokratin."

https://www.expressen.se/debatt/expressen-stoppa-er-hetskampanj-mot-sd /

Sverige är alltså långtifrån någon perfekt demokrati. Lena Andersson skrev ovanligt ärligt i DN
att frågan om hur jag skulle agera i en diktatur besvaras av min anpasslighet i dag: Så länge vi orienterar efter värmekällorna och undviker det som riskerar att frysa ut oss är vi färgade av
diktaturens mentalitet, anpassligheten. "Diktaturen känns inte igen på vilka den stöter bort, utan på den samfällda och av makten applåderade bortstötningen som sådan och dess irrationella,
tvångsmässiga, gemensamhetsskapande åtbörder", "
Någon är alltid paria inför samhällsmakten. Paria är den som det är belönande att förakta, som man kan avsky utan argument, och som
det är riskabelt att inte oavbrutet ta avstånd från."
Begreppet "demokratur" har använts av bla Vilhelm Moberg: "I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, men den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur." Diktaturer kännetecknas av att politiska motståndare har en tendens att "försvinna". I en "demokratur" löser man det på ett snyggare sätt. Misshagliga fakta försvinner om de inte är gynnsamma för makten.

https://www.dn.se/ledare/kolumner/demokratin-som-mentalitet/, https://sv.wikipedia.org/wiki/Demokratur,

Den välkände läkaren och samhällsdebattören David Eberhard skrev i GP feb -16 mars att "I dagens offentliga debatt förefaller emotionella argument vara de allra viktigaste. Hur saker och ting faktiskt förhåller sig tycks däremot sekundärt. Det gäller att få med sig massorna och då är det smart att spela på människors känslor. Under 1900-talet gjordes psykologiska experiment som delvis förklarar hur det går till. Den polskamerikanska psykologen Solomon Asch lät försökspersoner titta på en linje. Därefter fick de se tre olika långa linjer och uppgiften för dem var att avgöra vilken av de senare, som var lika lång som den första linjen de sett. Denna uppgift klarade alla lätt. Åtminstone innan de blev lurade av
medlöpare till forskningsledaren, som medvetet valde fel linjer. Om många medlöpare valde fel, så valde en tredjedel av försökspersonerna i samtliga försök samma felaktiga linje som medlöparna valt. Och tre fjärdedelar av försökspersonerna blev så osäkra att de ett flertal gånger också gjorde felaktiga val. Försöket är en utmärkt illustration över grupptryck och hur vi människor styrs av majoriteten.", "Den polskbrittiske psykologen Henry Tajfel visade i flera experiment att människor
känner en enorm gruppsamhörighet, även om gruppen de tillhör har bildats utifrån slantsingling. Vi tycks inte tycka saker för att vi funderat på det, utan för att gruppen i vår närhet tycker likadant." Slutsatsen av Eberehard löd: "Förmodligen för att det evolutionärt har funnits ett stort överlevnadsvärde i att anpassa sig till majoriteten. Men det är en vansklig väg att gå. Man kan förklara många diktaturers fortlevnad med denna kollektiva rädsla för att påtala det uppenbart felaktiga och förtryckande. Något som också tycks gälla en hel del av det politiska skeendet i Sverige på senare tid. När en självutnämnt politiskt korrekt samling högljudda och fanatiska människor sätter agendan över vad de anser vara fint att tycka, är det lätt att vanliga människor helt enkelt håller tyst. Eller ännu värre, spelar med. Tills allt krackelerar och kejsaren visat sig vara naken."

https://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2974324-david-eberhard-majoriteten-skrams-till-tystnad?ref=yfp

I den av regeringen tillsatta demokratiutredningen står att "Ett klassiskt demokratiskt ideal är
att beslut ska baseras på de bästa argumenten och tillgodose det gemensamma bästa. Det är bara genom en offentlig diskussion som arguments värde och giltighet i politiska sammanhang kan vinna legitimitet ur demokratins synvinkel. Rationalitet och offentlighet är så sett två sidor av samma sak. Inskränkningar i yttrandefriheten är därför inte bara illdåd mot enskilda individer utan också sabotage mot möjligheterna att utröna allas gemensamma bästa."
Svenska
journalister har i invandringsfrågan, den som orsakat en av de största förändringarna någonsin i Sverige, motarbetat det som står i demokratiutredningen och i sina egna publicitetsregler. Man
har inte förmedlat korrekta och allsidiga nyheter, man har hindrat fri åsiktsbildning och offentlig diskussion, man har skapat ett samhällsklimat där en mycket stor del av de som engagerar sig i det enda större parti som motsätter sig en liberal invandringspolitik utsätts för brott, man har genom stigmatisering av kritiker motarbetat yttrandefriheten. Därmed har man helt enkelt förvägrat svenska folket att vara delaktig i ett beslut som har förvandlat Sverige. Ett svek både mot sin yrkesetik och mot den egna befolkningen. Det svensk media och svenska journalister, med några ytterst få undantag, tillsammans har gjort är inget annat än att man har satt demokratin ur spel !